Baldringe

Baldringe är verkligen grodornas paradis. I det böljande pastorala beteslandskapet, bland ekhagar och dammar trivs flera av våra ovanligaste och värmeälskande arter. Det finns tre större naturreservat i området: Skoghejdan, Skoghusets enefälad och Oxhagen/Svartskylle/Ållskog.

Här finns det gott om snår och skogskanter med flerskiktade bryn. Lövgrodan tillbringar sommaren uppe i buskar och träd och vill ha sydvända bryn med vegetation hela vägen från marken och upp i träden. Det kan t.ex. vara täta slånbuskage och hassel som sedan övergår i ekar och bokar. De vuxna djuren kan man med kikare se sitta högt uppe i trädkronorna. Många djur håller dock till på lägre höjd i hallon- och björnbärssnår.

Den andra rariteten är klockgroda vars läte hörs vida omkring och låter som avlägsna kyrkklockor. Arten var utdöd i Sverige på 70-talet men återinplanterades på 80-talet och har sedan spridit sig i området från mindre än 10 vatten till mer än 200. Varma stilla eftermiddagar i maj börjar den gärna spela och och håller sedan på hela kvällen. När mörkret sänkt sig så blir den ackompanjerad av en månghövdad kör av lövgrodor. Vissa vatten har mer än 100 hannar och deras ljud är öronbedövande och hörs kilometervis.

När man sitter och väntar på att kvällsserenaden skall starta så ser man ibland rödglada och kungsörn segla fram i luften. Från dammarna hörs ofta gråhakedoppingens skrik. I de öppna betade markerna trivs bl.a. blåsuga och orkidén Sankt Pers nycklar.

Alla tre reservaten är bra för grodor men Skoghejdan är det mest lättillgängliga. Det finns även ett vatten med ett fågeltorn där man kan invänta kvällskonserten. Alla vatten i området har gott om grodor.